Igår blev det intervaller i Tyresta. Det går inte riktigt att springa i skogen än, så jag tog grusvägen. Det blev totalt ca 4,6 k på 38,21 minuter. Det var jobbigt! Det blåste plus att jag hade lite huvudvärk redan innan, men jag genomförde passet och det kändes bra. Jag funderar på om 180 bpm trots allt är lite för snabbt för mig. Det går bra så länge jag orkar springa fort, men jag orkar inte så länge, och sen måste jag korta ner steget. På slutet så tog jag bort musiken, och bara sprang. Jag försökte fokusera på att springa med spänst i steget, och det kändes bra. Naturligtvis kändes det som att jag sprang som en gazell, men jag misstänker att verkligheten så lite anorlunda ut. :)
Steget börjar kännas bra, jag börjar hitta ett avslappnat steg jag kan använda när jag 'spring-vilar' vilket är viktigt. Men just den här dagen så var det tungt, så jag fick gå mycket. Intressant att jag fick så bra km-tid, trots att jag gick så mycket. Undrar med vilken fart jag sprang intervallerna egentligen. :)
Jag kommer fortsätta köra intervaller, helt klart. Det förbättrar både steget och konditionen. På helgerna kommer jag köra distans, en dag i alla fall. Det går mot spännande tider, jag börjar känna igen mig själv igen, träningsmässigt. Jag får inte till träningen helt och hållet, med den tid som finns till förfogande, men nånting har hänt, nånting har släppt och det känns mer som träning igen. Underbart!
Jag ska läsa mer om Pose-method, hur snabbt man ska springa mm. Intressant detta. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar