lördag 25 juli 2015

150724: höghöjdsträning?

När räknas det som höghöjdsträning? 750-800 mö har jag varit på nu, och jag tycker mig känna av det.








torsdag 23 juli 2015

150722: Topploppet i Funäsdalen

Vilken impulsgrej! Och helt i linje med mitt nya mål, att ställa upp i fler lopp. Jag känner nämligen att jag har tappat fokus en del, och måste få tillbaka lite motivation, så mitt nya mål är att ha fler mål. :) Men bara i lite kortare lopp, och ha dem lite som träning på vägen mot min klassiker, och maran som jag vill springa. Jag har bangat för många lopp och brutit de jag ställt upp i. Jag har tröttnat på det, och nu är det dags för en förändring.

Medans jag funderade på detta kom vi fram till Funäsdalen och jag kände att jag borde ha kollat om de hade nåt lopp här nu, men kände att det var försent nu, men till nästa år skulle jag minsann kolla i god tid innan. Viken kul grej annars, att åka på semester och ställa upp i ett lopp som går där.

Dagen innan loppet, på tisdagen, var vi inne i Toppsport för att kolla lite och då fick jag veta att Topploppet skulle gå dagen efter. Andreas tyckte jag skulle ställa upp, men jag tvekade, kände att jag inte var tillräckligt tränad mm. Men framför allt var jag inte tillräckligt förberedd. Så vi åkte hem till lägenheten igen, medans jag funderade vidare. Senast kl 9 innan loppet måste man anmäla sig. Men varför inte börja nu? Jag fick med mig Alexandra som blev jättetaggad, och vi bestämde oss för att åka ner tidigt och anmäla oss. Dessutom gick hela anmälningsavgiften till välgörande ändamål, så bara en sån sak.

Sagt och gjort, vi kom ner ca 9:30 på morgonen till Risnäset och anmälde oss. 3,5 km skulle vi väl fixa. Och det skulle vara en bra start på mitt nya mål med fler lopp och dessutom lopp under semestern. Win win.
Molnen låg lågt på morgonen.
Däruppe ligger toppstugan, där är målet.
Här ska snart staren gå. Först gemensam uppvärmning med Annika Stark, men jag fick ingen bild från det.


 

En selfie med de flesta deltagarna. 34 tappra ställde upp, inklusive jag och Alexandra.

En bit efter start, här passerar vi den nya Gondolens stolpar. Banan var jättebra utmärkt med slalomflaggor och röda pilar. Dessvärre trampade Alexandra lite snett, så vi fick gå en del. Men det var bara uppför, heeela vägen. Så det var skönt att kunna skylla lite på att hon inte orkade. (Taskig mamma va?) :)

En slalomflagga. Vi är på rätt väg.

En liten titt bakåt. Ja, vi ligger redan sist.


Vi går en del, men försöker springa lite. Jag har haft Alexandra på ryggen lite, för hon var både trött och hade lite ont i foten. Men vi gör det här för att det är en kul grej, så vi tar det lugnt. Bankillen har redan sprungit förbi oss två gånger. :) Delvis bergsget. (och brandman fick vi veta sen)

Man måste passa på att njuta också. Vacker utsikt.
Och brantare blir det. Det är ju en slalombacke trots allt... Här en liten titt bakåt igen.
Jag tog en paus medans Alexandra gick på.

Här ser jag fräsch ut, om man jämför med senare.
 Vi tar en gemensam paus innan jag tar henne på ryggen för andra gången. Det var nog lite för tufft för oss, det här loppet. I år i alla fall. Men vart går man om man vill bryta? Det är bara att trampa på uppåt.
 Sen kom brandmannen tillbaka och frågade om jag ville bli avlöst. JA! blev svaret. Och Alexandra blev nog ganska nöjd med det bytet också. Han bor naturligtvis här, och jobbar både som deltidsbrandman och skidlärare. Jag ville, i tysthet, att han skulle bära mig med. Jag var så otroligt trött.


Äntligen uppe! Det här var det värsta lopp jag har ställt upp i! Jag var helt slut! Och jag kom tok-sist, men fick ändå massor med hejarop från publiken som stod kvar. Vilka härliga människor.

 

Så slut man kan bli! Men otroligt lycklig över att ha kommit upp! Vänta bara till nästa år! Då kommer jag igen!
En välförtjänt lunch med härlig utsikt på Toppstugan tillsammans med hela familjen.


Två kämpar! Det tog en liten stund för mig att återhämta mig. Litet uppvaknade över min dåliga form. Bättring!
Vi fick åka gondol ner. Jättefint!
Där nere är stolpen som vi sprang förbi. Härlig utsikt.

Kartan över loppet (det röda)

Höjdprofil
 
Nästa år kommer vi tillbaka till Topploppet, och då ska vi slå vår tid. Då vill även Trym ställa upp. :)

 

150721: Härliga Härjedalen, och så dålig kondis har jag inte...

Luften i fjällen är annorlunda! Tuuuungt att springa. Visst har jag dålig kondis, men det här är ju löjligt. Sprang med Barack.
 

Badplatsen nära oss
Min älskade dotter hade bestämt sig för ett dopp. Att det regnade och var 9,5 grader i luften spelade ingen roll. Vilken tjej! ❤️
Min Kvällsrunda. Jag vände vid vattenfallet, men måste ju ta några bilder först. Det är ljust länge här.
Det finns ett litet på sidan av också. Jättegulligt.


Tiden per minut blev rätt bra trots att det kändes jättetungt. :) Kul!

150718: jobbig men skön löpning

Löpning när den är som bäst, och jobbigast. Jag har jobbat mycket och prioriterat familjen istället för att träna, och det kostar mycket kan jag säga. Man får helt enkelt inte göra uppehåll i sin träning om man vill framåt, vilket jag vill. Jag sprang med min kompis Josefin häromdagen, och det blev mest fartlek, och gång hela rundan, 6 km. Jag försökte ta henne i spurten, men hon var för stark. Genom hela passet hade vi en lite äldre herre med oss som gick en PW, och han höll ut hela vägen, och var nära att ta oss i slutet, men det kunde jag bara inte leva med, så jag tog ut mina sista krafter för att komma förbi honom, och för att ta Josefin i slutet. Jag kom förbi honom i alla fall, om nu det kan räknas som en merit. Vi småpratade lite med honom i målet, trevlig man, som ”ursäktade” sin förlust mot oss med att han hade mer vikt att bära på än oss två tillsammans, medans han drog i sig några deciliter av nån rosa dryck.
Jag sa inget då, för det kan ju vara lite känsligt. Men om han nu vill gå ner i vikt, vilket hans egen kommentar gav sken av, varför fyller man då på med ”saft” när man är ute och förbränner, och tränar? Nej, vatten är det bästa att dricka som återhämtning, om man inte kör typ Ironman eller nåt.
Jag är ju själv inne på att göra långa lopp inom en snar framtid, och funderar just kring denna fråga, återhämtning eller påfyllning. Kaffe funkar fantastiskt bra, så det tänker jag ha med mig på Vasaloppet och Vättern Runt, men jag måste ju äta också. Jag funderar på att göra egen gulaschsoppa och ha med mig som jag bara kan dricka, och har testat några recept, och kommit fram till ett som funkar. Men man kanske även vill ha nåt däremellan, och även under de korta loppen, eller ja, under simningen kanske det är svårt att äta, men under Lidingöloppet vill jag kanske ha nåt. Jag har testat ett Stenåldersbröd från Kungsörnen tillsammans med hackade dadlar från Ica, och det blev jättegott, nästan som mjuk kaka. Jag hade i halva påsen dadlar, men kanske ska ha hela för att ha i och med träning. Jag ska testa det på halvmaran i höst. Om jag behöver ta nåt alls.
Passet igår var tillsammans med Barack, och blev i stort sett en upprepning av passet med Josefin. Jag orkade helt enkelt inte. Men ingen panik, det är ju hela 55 dagar kvar till halvmaran. Och i slutet av rundan så log solen mot mig och Barack (min hund). Ett gott tecken.
Jag har under de sista rundorna testat på Endomondo och Runkeeper och det här passet får bli det sista med Endomondo. Kommer från och med nu bara använda Runkeeper. Jag känner fler som använder den appen, så det är mest för den sakens skull. Det blir lite roligare då. Men det var kul att upptäcka att man kunde använda båda samtidigt.
Passet var både skönt och tungt, men mest skönt. Fick sol på slutet. Det är pass som dessa som är så positiva och sköna.
 
 
 
 

 


En galet go hund!

Först två bilder från Runkeeper


Och sen två från Endomondo.