söndag 19 april 2015

150418: årets första runda i Tyresta, att springa med hund

Det här inlägget är en liten förlängning av mitt inlägg i trippelbloggen, eftersom jag blev så engagerad. :D

Äntligen är det läge att springa i skogen igen. Jag älskar att springa i skogen, och det är mitt rätta element, trots att jag är "marathonlöpare". Första turen i skogen för säsongen blev lite av en tankeställare.
Min hund blev nämligen attackerad under löpturen, allt gick bra som tur är, (min hund var mycket större, så husse blev rädd och drog in sin hund när min hund gick till motattack) och vi fortsatte springa. Lite senare mötte vi andra människor som var så hundrädda att de sprang ut en bit i skogen när vi kom. Som hundägare blir man ledsen att folk är så rädda, men jag förstår dem. När jag tog mig förbi dem, för några stog kvar på stigen, så höll jag i Barack (som min hund heter) i halsbandskedjan, för att visa att jag har full koll på honom. Jag undrade tyst för mig själv hur alla flexikoppelhundförare hade gjort före mig, speciellt den hund som hoppade på Barack. Och sen den som jag mötte som hade sin hund okopplad.

Hundägare får mycket skit, och jag förstår det. Jag försöker vara en hundägare som föregår med gott exempel. Min hund går alltid fot och när jag inte springer själv så sätter jag honom när jag möter löpare, när jag möter hundägare som har problem med sin hund så väntar jag tills de har kontroll på sitt djur, eller frågar hur de vill att jag ska göra, möter jag människor utan hund, så utgår jag från att de är hundrädda och håller lite kortare koppel, trots att han går fint i fot. Och även om jag är i skogen så plockar jag upp efter honom. Det värsta man kan säga till nån som är hundrädd är att hunden är snäll, som att det ger fripass till att inte kontrollera hunden – "den vill ju bara hälsa".

Jag har själv blivit attackerad av hundar när jag har sprungit. Och faktum är att många hundägare inte har så mycket koll/kontroll på sin hund som de själva vill tro. Plötsligt händer det. Men vi är även många som verkligen försöker. Men trots att min hund är lydig, springer fint bredvid mig i fot, och mitt koppel är kort (speciellt löparkoppel) så springer alltså vissa hundrädda personer rakt ut i skogen när vi kommer. Det ska inte behöva vara så.

Jag ser dessutom en tendens till att ju mindre hund, desto mindre kontroll, ju mer harranger om hur snäll hunden är och vill hälsa. Nästan uteslutande så är det småhundar som gör utfall mot min hund. För det mesta håller matte tillbaka i kopplet, men helt utan kontroll. Hunden så att säga hänger i halsbandet på bakbenen och skäller. Tänk om min hund skulle göra så! Eller en rottis. Men det är tydligen ok när hunden är liten. Min äldsta son blev biten av en hund en gång, och den var just liten. Även en liten hund kan göra skada. Men den skulle tydligen bara hälsa...

Så till mitt pass. Första km kändes så lätt! Solen sken och steget var spänstigt. Planen var att ta det lugnt och bara ta mig runt. Jag har jobbat mycket i veckan, och inte kunnat springa som jag velat, så jag ville vara lite snäll mot mig själv. 8:12 blev tiden på den första km.
Andra km hade jag hunnit bli trött, men kämpade på. Här har man hunnit komma in i skogen (jag springer motsols) och mysfaktorn är total. Jag har Endomondo på högt ljud, och naturligtvis möter jag alltid nån när rösten säger vilken tid senaste km tog. 8:57 blev det nu. Fokus på steget och mötande.
Tredje km, här mötte jag en hundägare som blev rädd för att mötas, så jag fick vänta, och hon backade och drog upp sin schäfer en bit i skogen. Lämpligheten i det? Hon skulle nog behöva gå en kurs eller nåt, och lära sig hantera sin hund. Och det var många hundar på promenad den här dagen.   På den här sträckan var det mycket folk, och många som var hundrädda, som jag nämnde ovan. Tiden blev 8:42.
Fjärde km,tog jag igen lite,  Tiden blev 8:12.
Femte km och snart i mål. Här kände jag att jag kunde börja ta i lite mer, kämpa lite. Det gav utdelning och tiden blev 7:58. Här mötte jag också en klunga människor med en okopplad hund. För sent kom jag på att jag borde ha sagt nåt. Det är ju koppeltvång i nationalparken /naturreservatet. De hade ganska bra koll på hunden, men det är ändå koppeltvång.
Den totala sträckan blev 5,08 km och tiden 42:33. Min bästa tid på det här spåret är omkring 36 minuter, tror jag, så det ska jag slå - snart!
 

Nästan vid parkeringen.

Åt andra hållet. Min start och mitt mål är vid T-korsningen, och sen springer jag mot där jag står när jag tar det här kortet. Det blev ett väderomslag under rundan, och jag hade migränliknande huvudvärk när jag kom i mål.
Jag och Barack. Två nöjda löpare i mål.

 

Och lite relax i bakluckan innan det var dags att åka hem.


150407: nu rullar det på!

Dagen till ära var jag hos frisören, och blev jättenöjd. Hon lockade håret lite och jag kände att jag bara måste föreviga hur fint det blev. :D


Ja, idag kände jag för att testa formen lite på egen hand. Jag springer ju nästan alltid med Barack, men nu ville jag veta lite hur det skulle vara tidsmässigt utan honom, om han stör, så att säga.
 


Jag tror att han gör det, lite grand. Men sen om det spelar nån roll eller inte, hör inte till saken. Han är trevlig att springa med.

Det blev lite tyngre på slutet. Jag hade satt upp ett mål, att springa till brofästet. Vad tungt det var på slutet! Så nära att jag gick, men jag gjorde inte det! Jag sprang hela vägen!

150405: 4 km, och foten mår bra!

Ja, jag köpte iläggssulor som är uppbyggda under valvet i framfoten, och började använda dem till vardags, och hade skorna på mig även under dagen. På två dagar hade min lilla knöl försvunnit, och några dagar till så värkte det inte så mycket heller. Dags att testköra foten med andra ord.

Sagt och gjort, en liten runda blev det, och allt gick bra! Så otroligt skönt! Det var nästan så att jag grät, så lättad var jag.
Jag tog det förstås lugnt, men jag har tappat form också, så jag kan inte skylla allt på att jag var försiktig. Men jag är supernöjd.

 


150506: gymträning med sonen som PT och dottern som assist-coach

Jag har ingen bra bild på detta pass, men min son körde sk*ten ur mig! Och min 8-åriga dotter hejade på glatt. :D
Det var ett bra pass, och vi följe mitt rehab-schema och lade till saker som min son ville ha med. När jag gjorde rörelserna såg Alexandra till att jag utförde dem på rätt sätt, annars petade hon till mig. Så nu har jag två stycken PT's. :D

Mina svaga partier är framför allt ländryggen och rumpan, så mycket fokus på det, och att utföra allt rätt. Jag har lärt mig kompensera med andra muskler, så det är extra viktigt att göra rätt.

Mina fina tulpaner.

150405: Glutamin

Jag blev rekommenderad att testa L-Glutamin mot trötthet, och även min son, som kände sig trött speciellt vid träning. Vi fick hem en testburk, och började testa. 10 mg morgon och kväll.

Nu kan jag inte svära på att det inte har med våren att göra, och solen, eller om det är placebo, men både jag och min son (som är 21 år) tyckte att det hjälpte! Så vi kommer fortsätta. Bara ett tips om inte D-vitamin och sol hjälper.
Nu tar jag detta morgon och kväll, D-vitamin 2500 enheter på sommaren och 5000 enheter på vintern, och Omega-3 på morgonen.

150405: stenåldersbröd från Kungsörnen

Blev tipsad om detta bröd via en grupp på Facebook som jag är med i, och Yasmin. Tänkte kolla upp det först, och det verkar ok.

Sagt och gjort, dags att testa.
 


Man skulle tillsätta 2 ägg, men jag tyckte det blev lite torrt, så om jag testar det igen så blir det 4 ägg. Jag måste testa det i min bakmaskin juh. :D


Det blev ett gott bröd, och enkelt att göra. Tyvärr är jag inte så mycket för bröd längre, men det här brödet var enkelt, och helt ok. Jag hade dessutom i lite kanel i mixen, och jag tror att man ska ha i lite egna kryddor för att få det bättre. Men det här kommer jag testa igen.

150404: påskafton och lammgryta

Första gången jag gör lamm på egen hand. Det är inte ofta jag äter lamm, men funderar på att ändra på det. Jag tror att det köttet blir bättre hanterat än nötkött, men jag vet inte. Jag tänkte i alla fall testa nu till påsk.

Jag köpte lammstek, för jag kan inget om  lamm. Det var mycket fett, som karé, så jag blev riktigt lessen, och ångrade att jag köpt köttet.



Så här såg det ut, ihopvikt i förpackningen för att se bättre ut. Så trist. Men nu vet jag det, inför framtiden.
Efter enormt mycket ansande såg det ut så här. Det blev småbitar kvar. Så såg ju inte receptet ut, så undrar hur det blir...

Receptet kommer från en Kindle-bok jag har. Det är en typ av e-bok som man sen läser på mobilen. Det här receptet skrev jag ut.

Bara att sätta igång, och hoppas på det bästa.

Ner med allt i krock-potten.

Nu ska det lagas i 8 timmar.
Jag kan avslöja att det blev jättegott! Men jag glömde ta en bild på det färdiga resultatet. Det är bara att fortsätta med lamm, men inte med stek-kött.

150323: första steget mot att göra En Svensk Klassiker avklarad

Japp, då är vi igång! Jag var en av de lyckliga som fick en startplats i nästa års Vasalopp! De sålde slut på alla platserna på 83 sekunder! Med det kommer förpliktelser, verkligen.

Träningen kan börja.

140215: Testade Annikas 2-minutersbröd

Du behöver till ett bröd:
1 dl mandelmjöl
1 ägg
1 msk smakfri kokosolja
0,5 tsk salt

Förslag på pålägg:
1 ägg
en halv tomat
en halv avokado

Gör så här: Blanda ihop smeten.


Bred ut allt i en tallrik eller liten form, ca en cm i höjd. Så tjockt blir brödet.

Ställ i micron ca 2 minuter.


Jag smakade en hörna här. Precis som rostbröd.

Det blev jättegott! Här med avokado.

söndag 5 april 2015

150214: Egen PT!

Äntligen har jag en helt egen PT

Träningen har gått lite sådär på sista tiden, och jag tyckte att det var dags att anlita hjälp. Jag funderade länge på hur jag skulle lösa situationen, i några veckor, utan att komma till skott, men så kom jag på det!

Jag har nu anlitat min son som PT. Och han är grym!


Han körde hårt med mig i gymmet!
En trött med nöjd mamma efter väl utfört pass.