Idag var jag sötsugen..! Försökte muta sonen att gå och handla åt mig, men han ville inte.
Så, jag fick titta i skåpen efter vad jag hade hemma, och vispade ihop äpple, kanel och honung imicron tills äpplena blev mjuka. Sen strödde jag över hasselnötsmjöl och kokos. Det blev supergott!
Jag försökte även att vispa ihop kokosgrädde med honung, men det skar sig, men det smakade gott. :)
torsdag 28 februari 2013
tisdag 12 februari 2013
Snölek istället för löpning
Jag hade ont i huvudet idag, så jag orkade inte springa. Lekte i snön med Alexandra istället. Ganska bra träning! :)
måndag 11 februari 2013
Skidor i Tyresta
Dags för den första, riktiga, skidturen i Tyresta.
Det var straxt under noll grader, så det var ganska varmt.
Spåren var lite si-sådär. Snön fastnade i skidorna när man stannade, men det
var kul! Vi började på ängen, och körde runt den. Föret var förvånansvärt bra!
Men vi måste verkligen öva. Gamla tanter körde om oss! J
Vi fortsatte över vägen vid lilla byn, och upp på nästa äng,
sen följde vi spåret. Det var väldigt flackt, och vi blev omkörda igen. J Vi tog en liten paus
och fotograferade lite, för det var så fint. Sen körde vi igen.
Jag har ingen kilometertid, för det var lite bökigt med
mobilen och vantar och stavar, men vi körde 6,22 km på 1:28:07, men då hade vi
tagit god tid på oss med utrustningen och dessutom fotat, frågat mötande hur
spåret var, osv. Tiden går med andra ord inte alls att lita på, men längden är
som den är. J
För varje åk så känns tekniken bättre. Josefin hade jättebra
glid på sina proffsskidor, medans jag fick staka även i nedförsbackarna (som
var få). Vill nog ha riktiga skidor ganska snart. Det tar bra i armarna, och
igår, dagen efter, så hade jag lite träningsvärkskänning i framsida lår,
böjmuskeln. Det här blir absolut en favorit i repris! Och nästa gång blir det
mer träningsanda över det hela.
Jag poserar
Josefin poserar
Vi hade kul, trots krångel med vantar och stavar. :)
Min matfilosofi
Nu har det gått 18 månader sedan jag började äta och leva en
paleolivsstil. Det är lite tråkigt att det ibland heter stenålderskost på
svenska, för det får helt fel associationer. Och inte helt enkelt att förmedla
till andra.
Lite bakgrund om hur jag snurrade in på paleo.
När jag var 19 år fick jag mitt första barn. Innan
graviditeten vägde jag ca 55 kg. Jag gick upp 25 kg totalt, men ca 5 kg satt
envist kvar. När jag var 22 fick jag mitt andra barn. Då gick jag också upp
25kg och hade ca 5 kg kvar när det mesta var borta. Med andra ord ca 10 kg mot
vad jag vägde innan. Med hjälp av
viktväktarna gick jag ner i vikt igen och vägde ca 60 kg, lite under. Jag hade
återigen storlek 36 och var nöjd.
Min dåvarande man var inte snäll mot mig. Kalla det vad du
vill, men jag mådde väldigt dåligt av hans behandling av mig och min
personlighet förändrades ganska mycket. För att göra en lång historia kort så
blev allt konstigt när jag var smal igen, och undermedvetet så gick jag upp i
vikt igen, som ett slags skydd. Jag försökte separera från min man, men han
ville inte. Jag tror själv att min vikt blev ett sätt att göra mig så oattraktiv
som möjligt så att han skulle lämna mig. På nåt sätt lyckades det, och vi
skilde oss till slut. (Vi har en ok relation idag)
Det tog väldigt lång tid för mig att hitta tillbaka till mig
själv igen, jag hann bli ca 30 år gammal, och 4 år efter separationen, men när
jag väl gjorde det så gick det fort! Jag tog upp löpningen igen och mådde bra! Jag
åt ungefär som jag äter nu, men nu har jag mer kunskap om vad jag äter och hur
allt fungerar. Men jag uteslöt allt socker. På ca 6 månader gick jag ner 15 kg,
och jag fick sikte på marathon. Jag märkte att det tydligen var helt ok att
säga ganska elaka saker till nån som var smal… Komma med elaka pikar om att det
inte såg bra ut på mig, att jag kan ju äta hur mycket som helst av kakor mm,
för jag var ju smal – eller benrangel, spinkig, mm. Det var ju märkligt att ingen
hade kallat mig tjockis mm när jag var tjock…
I och med att jag blev smal så fick jag även rutor på magen.
Men trots det så var magen inte platt. Jag undrade verkligen hur det kom sig.
Testade därför att utesluta mjölk, eftersom min mamma är laktosintollerant. Då
blev magen platt! Testade att dricka mjölk igen – och fick sån kolik att jag
inte visste vart jag skulle ta vägen! Och magen blev svullen igen. Inte så
svårt att koppla att jag inte tålde mjölk. Det slog mig att jag hade haft ont i
magen i flera års tid utan att egentligen märka det…. Det tog rutor på magen
för att jag skulle märka att nånting var fel… Mer än så har jag aldrig testat
mjölkallergin, vilket har retat några stycken, men jag kommer aldrig testa mig
heller. Jag är till 99% säker på att jag inte tål mjölkproteinet, och i och med
att jag inte konsumerar mjölkprodukter så är det inget problem för mig.
Jag har en hat/kärlek till mjölmat! Tack vare Fredrik Paulún,
som var min matguru på den tiden, så har jag lärt mig att mjöl triggar
sötsuget, så bröd och pasta la jag av med i samma veva som mjölken, men inte
stenhårt. Bröd är ju så gott!
När jag var 35 år gammal fick jag mitt tredje barn. Innan
graviditeten var jag mer vältränad än någonsin i mitt liv. Som jag skrev ovan,
rutor på magen, tränade inför marathon och på gym. Jag träffade Andreas, och i
fullt samförstånd med sambolagen så gick vi båda upp några kilo i vikt. J Men under graviditeten
så gick jag upp 30 kg…! Och mycket pga att jag fick enorma problem med både
bäckenet och hjärtat. Jag hade så fruktansvärt ont att jag nästan inte kunde
gå! Och när jag väl gick fick jag en puls på över 160 slag i minuten, av att
gå! Och gå i myrsteg!
Jag trodde och hoppades på, att allt skulle gå över i o med
att bebisen kom, så jag anmälde mig till maran, och tog mig ut med barnvagnen
och sprang och sprang, eller ja, typ sprang. Jag tog mig en mil per gång i alla
fall, på ren vilja. Men det kostade. Det gjorde fruktansvärt ont i bäckenet.
Man sa till mig att jag fick glömma löpningen, och hitta andra sätt att träna.
Det kändes som att marken öppnade ett mörkt hål som välkomnade mig ner. Ett hål
av självömkan och massor med tröstmat och godis. Jag bodde i det hålet ett tag,
tills jag en dag vägde två kg från tre-siffrigt! Nu fick det vara nog!
Jag läste om ett ”nytt” löpsteg… Landa på framfoten… undra
sa flundra… Jag ska börja springa igen, jag ska gå ner i vikt. Jag var också
trött på dessa utbytar-produkter som man kan ha istället för mjölk i olika
recept, det blir ändå aldrig som det är tänkt. Och det är ett evigt räknande
och omvandlande, funderande på vilken produkt man kan ta, och ja ja, familjen
kan få det där, så äter jag bara det där… Nej, tröttsamt var det. Jag började
leta efter recept där mjölk helt enkelt inte ingick från början. Och jag fann
det! Wow, det fanns en hel livsstil ”där ute” där mjölk inte ingick och där
mjöl inte ingick. Det var som att hitta nirvana.
Jag satte igång med att läsa allt jag kunde om detta nya
koncept, och gillade det mer och mer. Jag gillade hela filosofin bakom paleo.
Varför man inte äter vissa saker, varför man ska äta ekologiskt och närodlat,
och ekologiska tvålar mm mm mm. I loved it! Och jag behövde inte omvandla
nånting! Det var ingen mjölk alls i nåt! Det var inte ens ”tillåtet”. Med
undantag av smör, ibland… Mer om det nån annan gång. Det enda jag inte tänker
ge upp är långdistanslöpningen. J
Det är inte riktigt paleo, men det är ok för mig.
Jag bestämde mig för att börja leva såhär. Jag fick med mig
Andreas, men inte riktigt barnen, än. Jag jobbar fortfarande på det, och kan
tipsa om zucchinipasta! Min son har nu ”stulit” två matlådor av mig med denna
pasta och köttfärssås. J
Kul! Så startskottet gick den 1 augusti 2011. Då lade jag, igen, om min
livsstil.
Jag planerade noga, läste på om löpsteg och kost. Härligt!
Jag satte igång med kosten, och startade med power walks. Det gick jättebra! I
oktober började jag springa och jag hade inte ont!!!! Wow, jag kunde äta
ordentligt och jag kunde springa! Oh, lycka! För andra verkade nog det hela
nästan lite religiöst, och på sätt och vis kanske det var det. För mig innebar
detta att jag fick tillbaka mitt liv och min livsgnista.
Jag gick ner i vikt, 28 kg! Jag vägde nu ca 70 kg, och många
i min omgivning började tycka att jag inte skulle gå ner mer i vikt, att det räckte
nu! När jag sa att jag ville väga 60 kg så sa man att det kommer jag aldrig att
göra igen… Jag ifrågasatte detta eftersom jag fortfarande var överviktig, men ”de”
var för många och för påstridiga. Jag gick upp i vikt igen, ca 5 kg. Att det
ska vara så skört! Det var naturligtvis andra saker inblandade också, men
varför ta till min drog, mat och sötsaker, igen? Kanske jag associerade det de
sa till vad andra sagt till mig tidigare när jag var smal? Och kom ihåg hur
jobbigt det var…?
Det var dags att ta sig i kragen. Hitta tillbaka till stigen
igen, med både kost och träning. Jag snubblade över 21 day detox. Funderade på
det och försökte hitta mer information. Då fann jag istället Whole30 som Whole
9 står bakom. Kände att det var lite mer tillförlitligt, eftersom en hel del nya paleoanvändare använder mjölk i sina recept, eller yoghurt, och Whole 9 inte
gör det, utan följer det jag från början hittade när jag hittade paleo. Jag
beställde boken It starts with food, och körde i gång på egen hand med Whole30
i väntan på boken. En del matvaror var tillåtna för vissa som gjorde W30, men
för andra var det inte det, allt beroende på vad man har problem med. Jag kände
att jag hade problem med frukt, så trots att man får äta två per dag under W30,
så uteslöt jag det. Det hela går ut på att bryta vanor som inte är bra och att
bli av med sötsuget, att nollställa kroppen.
I samma veva blev jag påkörd av en buss, och blev lite
uppskakad. Det var bara bilen som gick sönder, och inte så farligt heller. Så,
jag föll av vagnen, och åt vindruvor. Bara att börja om. Fick ju naturligtvis
kritik för detta från vissa som inte var insatta i vad jag höll på med… Men,
bara att bita ihop och köra på… Trots att jag blev ledsen.
Sen kom nästa bakslag. Av misstag råkade jag dricka några
klunkar – MJÖLK! För första gången på 12 år! Jag kan inte med ord beskriva
vilken fasa jag kände. Jag funderade på att sticka fingrarna i halsen, men jag
hade början till bulimi som ung, och klarar inte riktigt av att spy längre, så
jag övergav den idén. Så istället tryckte jag i mig en banan, cashewmjölk (som
jag trodde jag drack), kaffe och jag vet inte allt. Men det kom ändå.
Illamåendet, huvudvärken, magvärken, konstig yrsel och en allmän känsla av
förgiftning… F*n..! Orka!
Boken tog tid på sig att komma, så jag kände att jag nog
väntar med min W30 tills jag har boken. Så, jag passade på att festa lite.
Fortfarande paleo, av naturliga skäl, men inte W30.
Mitt största misstag på denna resa har varit att jag har
sagt till alla, som har lyssnat, vad jag äter och hur jag gör, som alla
förstå-sig-påare säger att man ”ska” göra. Varje grej blir därmed ok att
kommentera och kritisera för andra, tycker de. Jag önskar att jag då, när jag
hittade paleo, hade vetat det jag vet nu. Jag skulle aldrig ha sagt att jag åt
stenålderskost… (när jag försökte förklara vad paleo var). Jag fick ta rätt
mycket gliringar pga det, länge. I början kunde jag ta det och skratta lite,
men nu tycker jag inte om det alls. Det är paleo helt enkelt, inget annat. Och det
är inte ens viktigt att det har ett namn. Jag har fått försvara namnet mer än
nåt annat. Fått frågan om stekpannor, kaffe, kaffebryggare mm fanns på
stenåldern. Det kanske är kul första gången, kanske andra. Jag vet inte riktigt
när det slutade vara kul, men det var ett tag sedan. Men tack och lov så har de
flesta slutat med detta. En av de som var värst, en kvinna på jobbet, har istället
gjort en helomvändning, och nu kommer hon och frågar mig om kostråd. Det är
kul! Nu får jag istället höra att jag bara äter bea och kyckling, men det är
lite roligare tycker jag, så det bjuder jag på. J
(jag äter annat också…)
Så återigen, ta mig i kragen och sluta med att prata om det!
Från och med nu så äter jag, jag tränar och jag väger. Så. Bra.
Så äntligen kom boken för en dryg vecka sedan! Jag började
läsa It starts with food, av Dallas och Melissa Hartwig, som står bakom Whole
9. I den hittade jag en text som jag fotade och bifogade i det här inlägget.
Det är precis så jag tänker! Jag äter såhär för att jag mår bra av det. Andra
är vegetarianer, kött-ianer, godisråttor, LCHF-are, tallriksmodellare,
viktväktare, hälsofreaks, ”äter nyttigt”-freaks osv osv. Vi äter som vi vill,
som vi tror vi mår bra av, eller köper att vi får biverkningar av kosten. På
engelska heter det diet, och på svenska kort och gott, kost. Paleodiet,
paleokost. Mat.
Mitt sökande efter att äta, så att jag mår bra, startade alltså med matallergier. Om jag inte hade haft det så hade jag nog fortfarande suttit fast i brödträsket. Så för mig har paleokosten/livsstilen varit till otrolig hjälp. Jag tror att fler skulle må bra av att äta så här, men det är inte upp till mig att avgöra, det är upp till var och en. Vet man bara vad man stoppar i sig och vilka konsekvenser det har, så får man göra som man vill. Det som är skrämmande är väl just det, att man inte riktigt vet, men vi gör alla vårt bästa, oavsett val av kost eller metod. Genom att läsa om paleokost har jag lärt mig massor om varför jag har haft magproblem, varför min man har haft det, och vad vi inte ska äta. Det hade jag inte lärt mig annars. Men det är ju mat jag äter, som jag mår bra av. Antagligen precis som du.
onsdag 6 februari 2013
Äggmuffins
Äntligen hittade jag ett bra recept på äggmuffins!
Stek en rödlök i kokosolja i ca 5 minuter
när löken är klar, häll i en matsked tomatpuré och stek 2 minuter till
Häll i hackade tomater, ca tre stora, och stek i ca 4 minuter och rör om då och då
Häll i ca 4 smala, tunt skivade bra korvar (minst 87% kött) och stek i ca 4 minuter till. Se till att all vätska är borta, annars blir muffinsen blöta
Vispa ca 8 ägg (jag tog 10, men fick göra en omelett på det sista, för det blev för mycket) med en tsk salt, 1 tsk oregano och 0,25 tsk svartpeppar, men inte så att det blir för bubbligt.
Skeda upp tomat och korvmixen i 12 muffinsformar, så att det blir lika mycket i varje
Häll över äggblandningen så att formarna fylls.
Ställ in i ugnen i 170 grader i ca 25 minuter.
Originalreceptet hittar ni här:
Dessa blev så goda att till och med min 18-åriga son åt av dem, och inte bara en, utan tre! Sen var man ganska mätt, och han åt annat till dessa. Dessa kommer bli en ny favorit! :)
Stek en rödlök i kokosolja i ca 5 minuter
när löken är klar, häll i en matsked tomatpuré och stek 2 minuter till
Häll i hackade tomater, ca tre stora, och stek i ca 4 minuter och rör om då och då
Häll i ca 4 smala, tunt skivade bra korvar (minst 87% kött) och stek i ca 4 minuter till. Se till att all vätska är borta, annars blir muffinsen blöta
Vispa ca 8 ägg (jag tog 10, men fick göra en omelett på det sista, för det blev för mycket) med en tsk salt, 1 tsk oregano och 0,25 tsk svartpeppar, men inte så att det blir för bubbligt.
Skeda upp tomat och korvmixen i 12 muffinsformar, så att det blir lika mycket i varje
Häll över äggblandningen så att formarna fylls.
Ställ in i ugnen i 170 grader i ca 25 minuter.
Originalreceptet hittar ni här:
Dessa blev så goda att till och med min 18-åriga son åt av dem, och inte bara en, utan tre! Sen var man ganska mätt, och han åt annat till dessa. Dessa kommer bli en ny favorit! :)
Och glöm inte att äta D-vitamin!
Fjäll-helg
Vi tog en långhelg i Messlingen, Funäsdalen.
Jag åkte längd, på lite ostadiga ben! De andra åkte slalom.
Vid Särvsjö, på väg hem. Helt otroligt vacker...
Hoppsan, vad händer här??? :) (Fick ont i magen sen - inte värt det! Men det var gott!)
Från frukostbordet. Vad säger man...? Vackert!
På väg över fjället till Funäsdalsbacken. Det är ca 30 minuters bilfärd. Men vad gör det när det ser ut så här? :)
Alexandra fick sällskap av pappa i slalombacken. Andreas åkte lite själv oxå, och då tittade jag på när hon åkte. Hon har blivit jätteduktig!
Samma resa, över fjället, till backen.
Nu börjar man styla lite ocskå! Och hälsar på kameran. :)
Och skidmärket är...! Är det inte i slutet av backen man tar av sig skidan och visar upp? ;) Trött på barnbacken hjärtat?
Längdåkning i helt otrolig fjällmiljö!
Jag åkte längd, på lite ostadiga ben! De andra åkte slalom.
Vid Särvsjö, på väg hem. Helt otroligt vacker...
Hoppsan, vad händer här??? :) (Fick ont i magen sen - inte värt det! Men det var gott!)
Från frukostbordet. Vad säger man...? Vackert!
På väg över fjället till Funäsdalsbacken. Det är ca 30 minuters bilfärd. Men vad gör det när det ser ut så här? :)
Alexandra fick sällskap av pappa i slalombacken. Andreas åkte lite själv oxå, och då tittade jag på när hon åkte. Hon har blivit jätteduktig!
Samma resa, över fjället, till backen.
Nu börjar man styla lite ocskå! Och hälsar på kameran. :)
Och skidmärket är...! Är det inte i slutet av backen man tar av sig skidan och visar upp? ;) Trött på barnbacken hjärtat?
Längdåkning i helt otrolig fjällmiljö!
Längtar till vecka 11. Då ses vi igen, skogen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)