Nya laster paleostyle :)

Hittade en kokosgrädde som går fantastiskt bra att vispa! :) Tyvärr innehåller den några E-ämnen, men ibland kommer jag ändå att äta denna fantastiska produkt! :)

Vispad tillsammans med lite vanilj, och man måste vispa i några minuter för att den ska få rätt koncistens, sen häll det över mangobitar och man får denna otroligt goda Paleodessert!

14 km som blev 10 km

Idag gick det förvånansvärt bra i början. Kroppen kändes lätt, och löpsteget satt som det skulle. Jag kände mig rätt klädd i mina fantastiska löparkläder med en skaljacka från Haglöfs och en vindjacka också från Haglöfs. De är så tunna och lätta att man inte riktigt fattar hur de kan hålla en varm, men det gör de!

 Jag sprang i 40 min, 4,5 km, innan jag behövde gå, gick i tre minuter, sen gick jag igen efter 57 min, 6 km, igen i ca 3 minuter. Sen sprang jag lite igen, men började bli trött. Det kändes ordentligt i ljumskarna och i låren, mest i höger ben. Jag gick raskt, sprang, men fick gå igen. Så blev det resten av vägen hem. Det blåste ordentligt så jag hade min aklimatröjas huva över både huvudet och munnen, så att det gick lättare att andas.

När jag hade sprungit ca en mil då bestämde jag mig för att jag inte orkade springa 4 km till, känner mig för otränad. Dessutom har jag haft en vilovecka, så jag ska starta mjukt. Kände ändå att min kropp varit duktig. :) 

Kom under tiden på att jag ska göra om mitt träningsschema lite. I veckorna ska jag följa marathons schema, men långpassen är lite för långa för mig just nu, så jag kör en mil några söndag framåt. På så sätt hoppas jag att jag kommer ikapp i schemat till våren.

Vilopuls 12-02-26

Imorse tog jag pulsen igen på väldigt länge. 52 blev det. En liten förbättring, men ändå en förbättring. :)

Invägning 12-02-26

Dagens invägning blev lite upp, +0,3kg. Måtten blev däremot -3 cm! J

Jag har ju kommit igång med träningen, så det är väl helt enkelt muskler som har tillkommit, precis som det har känts också.


Nu har jag haft en vilovecka, så nu är det bara att köra på igen! J

Bilder på vägen mot målvikt

Den första bilden är från slutet av juni, och jag är på väg upp i vikt.

Den här bilden är från midsommarafton, tro det eller ej, men fortfarande på väg upp i vikt...

Från den 6/8-11. Sex dagar in i min diet och träning. PW står på menyn.

                                                                   25/9 på väg ner i vikt.

                                                        Jag och Erika på kurs i Nice, oktober.

                                      Frukost på hotellet i Nice, oktober. Känner mig lite smalare. :)

                                            December 2011. Alexandra tog det här kortet. :)

                                                       Idag nu på kvällen, i myskläder. :)

Det är en bit kvar, men fler bilder kommer... :)

Alexandras skidutrustning, när den var ny

En danstjej med nya skidor.

Föreläsning 21/2 med Charlie Söderberg

Dags för föreläsning nr 2. Eller, det var så det var planerat. Den här gången tillsammans med Andreas. Vi skulle gå och se Charlie Söderberg föreläsa om privatekonomi. Det kan ju vara intressant, tyckte vi. Det skulle med andra ord bli en vilodag för mig, till fördel för privatekonomi.

Under dagen ringer Andreas och säger att han har blivit sjuk och är hemma igen, så vi bestämmer oss för att avboka föreläsningen. Nya planer. Vad göra? En lucka i schemat… Hur bär man sig åt? Tänka tänka. Jag hade ju inte gymkläderna med mig. Åka hem och hämta? Nej, jag vet! Jag pluggar istället!

Ja, sagt och gjort. Efter jobbet åkte jag hem och pluggade företagsekonomi, överavskrivningar. Kan nån förklara!?! Vadan detta oskick att använda skattemässiga avskrivningar? Ingen verkar ju veta hur man gör. Imorn, torsdag, ska jag få låna en bok av en kollega som nyss läst på universitetet. Får se om det bringar nåt ljus över det hela. Varför inte bara köra planenlig avskrivning??

Nåja, överkurs kanske. J

Föreläsning 20/2 med Miranda Kvist

Andreas fick offra en träningsdag, för jag skulle på föreläsning med Miranda och Suss. J Jag och Josefin träffades och gick till Alewalds för att lyssna på dessa två. Det var jätteinspirerande och kul! Det är alltid intressant att höra vad som finns bakom en person. Det kan ofta vara nåt helt annat än vad man tror. Livsöden och livserfarenhet intresserar mig, kanske pga mitt eget liv…

Det var kul att komma iväg och göra nåt helt annat, och det var kul att lyssna på dem och höra deras historier. Efteråt fick man gå omkring i butiken och handla. Vi gick en trappa upp och förundrades över hur stor butiken är. När vi nästan var på väg att gå så kom Miranda upp och började prata med oss, kul! Jag drog en snabbversion av min egen löparkarriär, med mitt misslyckade marathon 2004 då jag nästan spydde på en funktionär, till att jag inte kunde träna på 1,5 år pga mitt bäcken, men att jag trots smärtan ändå försökte springa, länge, till och med med vagnen, innan jag gav upp och slutade träna helt, men att jag nu kommit igång och på kuppen gått ner 23 kg. Miranda sa att jag får ta nästa föreläsning. J Kul!

Min käre Andreas kom och hämtade mig sen. Puss hjärtat! Du är min riddare i skinande rustning! (även om det just den här dagen var min skitiga bil, men ändå!) J

Söndag, invägning och långpass.

Nej, jag tror inte det, inte idag. Jag hade i o f tänkt att jag skulle mäta mig, men hoppa över vägningen, men jag orkade inte det heller. Det har varit stort focus på vikt och mått och träning, det är nog dags för en liten paus. På det hela taget så har jag varit riktigt duktig tycker jag.

Det är plaskigt ute, riktigt töväder, tråkigt och oinspirerande. Funderade på om jag skulle åka till gymmet, tror att jag satte sikte på att faktiskt göra det, men senare på kvällen, men när kvällen kom gav jag mig själv ett fripass.

Vila, helt enkelt.

Skidåkning med lilltjejen

Skidåkning igen! J

Jag hade återigen bokat tid med Jasmin för skidåkning. Den här gången tog vi med oss våra småtjejer. Jasmin började åka med sina tjejer förra året, så de har hunnit öva lite mer än vi har, och det märktes. De flög iväg! Och den äldsta hade jättefin teknik. Och är sju år. Hennes yngsta är som Alexanddra, fem år. De fyller bara några dagar ifrån varandra.

Alexandra har endast åkt på tomten med mig vid ett tillfälle, så vi kom efter ganska direkt. Men vi tog det lugnt och det gick bra, men väldigt långsamt. Hon vågade inte så mycket när det var backigt, och jag är inte heller så stabil att jag var till mycket hjälp, men vi tog oss fram, och jag lyfte henne när hon ramlade, tog henne mellan mina ben i uppförsbackar och gjorde mitt bästa för att hålla henne bredvid mig i ”nerförsbackarna” (det var ju nästan plan mark). Vi tog en fika när vi hade åkt en stund, med varm choklad, kaffe och smörgås. Det gillade de, tjejerna. J

Sen fortsatte vi tillbaka, men här kom den ”stora” backen. Jag testade den först, för att se om jag hade kontroll, innan jag lät Alexandra köra. Den här backen var inte heller så brant eller lång, men har man inte åkt på 26 år så har man inte. Åkte ner för backen, och stod på benen! J Och det var kul! Åkte tillbaka upp för att hämta Alex, men då ville inte hon åka i backen, och hon ville åka rakt över istället. Försökte få henne med mig, men hon är ju lite envis, den här unga damen, så det var tvärnej. Jag var helt säker på att hon skulle gilla backen om hon vågade pröva, hon älskar ju slalom, så jag satte igång med stora övertalningsprocessen. Förgäves. När jag tog av mig mina skidor och lovade att hålla i henne hela vägen ”ner” så gick det, och hon kom till mig, och tillsammans tog vi oss ner.

Hon var trött nu och vi hade varit ute länge. Det gjorde att hon ramlade några gånger på rumpan, och blev sur. Hon började tröttna på att åka, men det var en liten bit kvar innan vi var vid bilen. Hon sa att hon aldrig vill åka skidor mer, men vi får hoppas att det hinner ändra sig. Planen för det blir att vi får öva lite mer själva innan vi åker med nån annan. Jag tror hon blev lite stressad av att de andra tjejerna åkte iväg, och att hon själv inte behärskar skidåkningen helt ännu. Jag får helt enkelt se till att Andreas fixar sina skidor, så åker vi alla tre.

Kan det verkligen hända igen???

I torsdags var det dags att springa intervaller. Jag ändrade min plan från att springa 8 km med intervaller mm till att 5 km, och sen styrketräna. Jag tänkte att när jag kommer till 4,9 km så kör jag stenhårt! Värsta spurten liksom! :) Tiden var ca 38 minuter, rekord! Det kändes så bra! Gjorde mig redo att springa på ordentligt, hade steget, ökade farten och såg fram emot en bra tid, min bästa på typ 6 år! He he. Men vad händer??? Bandet lägger av! Cooldown i 30 sekunder... Jag trycker febrilt på alla knappar för att få igång eländet igen, men det går inte, det stängs av. Vad i hela världen pågår!?! Det är inte fem km, vilket skulle kunna förklara lite kanske, och det har inte heller gått en timme, utan typ 39 minuter, hur är det möjligt att bandet stänger av igen??? Och den här gången är det det andra bandet…
Frågar två tjejer som verkar ha koll, om de vet, men ingen av oss fattar nånting… Jag svär åt det förbannade löpbandet, jag hann inte ens kolla tiden ordentligt. Och jag som gick mot ett litet rekord! Som jag dessutom hade tänkt slänga i ansiktet på Andreas! J Det var därför jag ville spurta, för att ge honom en tid han inte kan slå. Grymt, jag vet. J

Jag försöker köra lite till, för att komma upp i fem km, men tappar verkligen all motivation. Testar igen för att se om jag kan välja ett annat program eller nåt, men det verkar inte gå. Jag får helt enkelt leta fram en manual när jag kommer hem.

Styrketräningen går i alla fall bra. Börjar känna mig stark!

Löpbandskrux 14/2

Tränade på gymmet och började med löpning igen. Det gick ganska bra, men jag fick gå ganska mycket. Jag gjorde en ganska bra tid, trots det. Det var intervaller på schemat, men det var lite för tungt för mig. Hade ingen lutning idag på bandet, utan körde plant, vilket (!) var lättare. Nåt hade hänt med ventilationen i gymmet, så vi öppnade ett fönster, och det var imma på insidan, så dålig luft var det. Men det blev bra ganska snabbt, och vi, alla härliga tjejer på gymmet, körde vidare.

Jag tänkte köra lugnt i ca 7 km, men fick som vanligt gå en hel del. Det var lite tungt idag… Men jag hittade mitt (nya) löpsteg! Det kändes ungefär som att knäcka koden! Jag har läst en hel del om Pose running och tittat på olika filmklipp på youtube, men nu klickade det till på riktigt! Om jag bara lutar mig framåt lite lite så blir steget mycket lättare! Jag behöver fortfarande bygga upp en massa muskler för att orka ordentligt, men jag kan känna att när jag väl har gjort det så kommer mitt nya steg att spara massor med energi. Man ”ramlar” liksom lite, och det enda man behöver tänka på är att sätta fram nästa fot, och nästa fot, och nästa fot. Ja, ni fattar.

Det är ungefär samma känsla som jag kan tänka mig att man får när man blir initierad i en hemlig klubb, och får lära sig en massa hemligheter. Känslan var magisk! Och jag märkte att jag orkade springa lite längre sträcka än innan, innan jag behövde gå. Jag hade dessutom förmånen att springa precis vid fönstret, och mot mörkret ute blev det som en spegel, så jag övade på att springa snyggt. J

Jag hade inte kommit till 7 km, men jag hade sprungit i en timme, vad händer då? Suck, bandet stannar. Cooldown 30 sekunder… Jag trycker febrilt på alla knappar för att fortsätta, men det går inte, det stannar. Jag blir skitförbannad! Jag hade nog sprungit 6 km ca, och var inte klar! Försökte se om jag kunde välja nåt annat program eller nåt, för att kunna springa längre än en timme, men det verkar som att de är förprogrammerade på en timme. Sur och förbannad gick jag istället och tränade styrketräning, ganska omotiverad kan jag tillägga.

Trots det gick styrketräningen ganska bra. Jag har inte lagt upp nåt träningsprogram än, men jag känner att jag börjar kunna ta i, så snart ska jag göra det.

Jag gick hem ganska nöjd trots allt.

Ny vägning...

Vägde mig i morse igen. Nu vägde jag 75 kg. Det är lite skumt... Men jag tar det som den officiella vikten den här veckan.

Med andra ord, veckans vikt: 75 kg -1,3 kg sedan förra helgen. :) (tot -23 kg)

Skidåkning

Igår var det dags att testa skarpt! J Jag åkte ju på tomten förra helgen, men nu var det dags att åka själv och kunna åka på riktigt.

Jag bokade med Josefin och Jasmin att åka, men det strulade till sig lite med jobb och tider så det blev till slut jag och Jasmin som åkte. Vi åkte till Tyresta för att åka fem km och Jasmin föreslog barnvagnsslingan. Sagt och gjort.

Detta var alltså första gången jag åkte längdskidor sedan jag var typ 14 år… Men vi stack iväg och det gick bra. Det började ganska omgående med en uppförsbacke. Där var det bara till att saxa upp, vilket tog enormt på kondisen. J

Sen kom en snäll nerförsbacke som gick bra. Mer uppförsbackar… Och sen en nerförsbacke som svängde. En annan skidåkare åkte förbi oss innan den här backen och han hade lite problem i kurvan, så då blev ju jag rädd naturligtvis, och vad hände? Jo, jag ramlade! J Tur att snön är mjuk. Vid det här laget hade vi fått sällskap av ett par som var ute och rastade hunden. Tyvärr så åkte vi i samma takt som de gick, det kändes lite jobbigt. Passade på att ramla en gång till i en nerförsbacke, men kom iväg igen så fort som möjligt för att komma bort från det där paret, och jag tror att jag hade fått snö på rumpan som jag missade ta bort, för när jag kom hem var byxorna blöta om rumpan. Var nog därför jag var kall om baken. Vill ha min löparkjol! J

Vi svängde av från skidspåret för att följa barnvagnsslingan, och det var svårare att åka utan spår, där folk hade gått ner snön. Blev lite feg när det var lite nerför och en massa träd att parera. Ramlade igen och kände att backen nerför svängde för mycket för att jag skulle kunna undvika träden, så jag tog av mig skidorna, glatt påhejad av paret med hund. Joggade ikapp Jasmin, och vi tog en vätskepaus, och lät paret försvinna över horisonten. Vi tog oss så småningom tillbaka till bilen och jag kom hem välbehållen, men kall om rumpan. J

Det hade tagit mycket längre tid än vad både jag och Jasmin hade trott, så hon hade bråttom till jobbet.

Jag var trött men nöjd, det var kul att åka skidor. Nästa gång kanske det är bättre med mer plan mark och spår! Jag kände att jag vågade mer ju längre vi åkte, och blev säkrare. Det är nästan 26 år sedan jag åkte sist, så jag tycker att jag var duktig. Det kändes ordentligt i axlarna och nu, dagen efter, och det känns ordentligt även i ljumskarna. J Bra allternativträning, men löpning är mer min grej.

Kanske stående inslag på lördagar medan det finns snö?

Invägning 12-02-10

Dagens vikt: 75,5 kg Det är -0,8 kg sedan sista invägning 5/2. Det är -22,5 kg sedan starten 1/8-11. Köpte nya löpartight häromdagen och kunde ha storlek 42, och de var nästan lite stora! :D Jag ska ha dem på gymmet nu, och ute när det blir lite varmare.

Dagens mått är -3 cm sedan 5/2 och -82 cm sedan 1/8-11

Jag har med andra ord mindre vikt kvar att bli av med än jag redan har gått ner. :) Min målvikt ligger runt 60 kg. Den exakta vikten är inte så viktig när jag väl är där, det kommer mer att hänga på hur jag känner mig.

Torsdagsträning blev fredagsträning

Jag var så trött redan när jag vaknade i torsdags, så jag bestämde redan på morgonen att jag skulle flytta min träningsdag till fredag.

Det stog intervaller på schemat, med uppvärmning mm. Så jag satte igång. Min uppvärmning går i långsamt tempo må jag säga, men jag kör  på i alla fall. Sen var det intervaller på 500m styck i ganska snabbt tempo. Jag har kollat lite videos och läst lite mer om Pose-running, och mitt i intervallen kom jag på att jag ju måste luta mig lite framåt, så det testade jag. Inte så lätt på löpbandet må jag säga. Det gjorde att jag kunde springa lite fortare, så jag sprang för nära handtagsdelen först. Men när jag fick till det så kändes det så bra! Jag kände genast att jag fick ett lättare steg där jag inte förbrukade lika mycket energi. Tyvärr har jag inte riktigt muskulaturen för att hålla hela vägen, men det är bara en tidsfråga! :)

Det som händer är att man liksom "ramlar" framåt och det enda jag behövde tänka på var att få fram nästa fot. När jag får till det ordentligt så kommer det att spara massor med energi. Det var lättare att springa, men jag har inte än fått ordentligt med kondis, men det kommer. Både steget och kondisen är på väg att bli bra.

Trots intervaller och trötthet så gjorde jag 44,13 på 5 km. Jag kände mig trött och tog nog ut mig lite för mycket, men tanke på hur dålig kondition jag har, så jag nöjde mig med 6 km istället för de 8 som stog på schemat. Hade inte så mycket lutning på bandet heller som jag brukar, men tog en uppförsbacke när jag gick. :)

Avslutade med styrketräning, kunde ta i lite mer den här gången. Härligt!

När jag gick ifrån gymmet kände jag att jag faktiskt börjar gå "normalt" igen, i alla fall när jag tänker på det. Jag har en bit kvar med muskelträning, men jag är mer tillbaka till normalstadiet än jag varit sedan min "bäckenskada". Det känns så skönt att kunna gå "som det var tänkt att jag skulle gå". Jag tänkte för mig själv där i mörkret, att det här kommer jag ihåg, så här ska det kännas när man går. :)

Sammanfattning sedan sist

Jag är igång ordentligt med pluggandet, så kul! Och nu börjar boksluten hopa sig på jobbet, vilket betyder att jag inte har hunnit med bloggen. Men jag har skött min kost och min träning.

Jag har hunnit vara på gymmet och löptränat och styrketränat, och det har gått ganska bra. I söndags tänkte jag springa 14 km ute, enligt schemat, och gav mig iväg. Det kändes ganska bra, men jag måste fortfarande gå en hel del. Tänkte på att inte gå för länge så att jag inte skulle bli kall, men tillslut kände jag mig för kall i alla fall. Jag har ju beställt lite kläder, men de har inte hunnit komma än tyvärr. Det slutade med att jag fick ringa Andreas som fick komma och hämta mig.

Jag fortsatte springa tills vi möttes, och förutom att jag var ganska kall så kändes det ok, men jag var dessutom trött. Påverkad av kylan kanske. Det hann bli 9,4 km innan jag mötte Andras och Alexandra, som följde med. Jag trodde jag hade sprungit typ 5 km, så jag är ändå nöjd! :)

I tisdags var jag på gymmet. Jag skulle springa 7 km. Jag gjorde fem km på 44,14 och fortsatte sen. När jag hade gå-sprungit ca 6,3 km så  hade det gått en timme, och då tykte tydligen löpbandet att jag hade fått nog - så det stängdes av! Vad jag än tryckte på så stängdes det av. Jag hann inte kolla tider mm innan det släcktes ner, och jag var så förbannad! Jag var ju inte klar, och jag ville ju ha min tid! Satte igång bandet igen för att kunna slutföra, testade olika programm och inställningar för att se om det gick att ta bort det där med 60 minuter, men det gick inte. Körde på lite till, men tappade lusten helt. Avslutade med styrketräning. Kan hända att jag körde på det andra bandet när jag faktiskt höll på längre....

Det passet avslutades med att jag var besviken.