Med enormt mycket planering så sprang till och från jobbet! Och det var en fantastisk upplevelse. Jag är definitivt ingen morgonmänniska, så det var en utmaning bara det, att överhuvudtaget springa på morgonen.
Jag hade sett till att jag hade allt på jobbet redan, som ombyte, duchgrejer och matlåda. Det enda jag behövde var mitt vätskebälte med mobiler och nycklar i. Det var tungt, riktigt tungt, att springa på morgonen. Jag fick gå ibland, det är bara uppför, hela vägen. Det känns i alla fall så, även om det kanske inte är uppför till 100%. :)
När jag kommit ca halvvägs så ringde en kompis, välkommen paus! Så då gick jag lite. Men annars gick det faktiskt förvånansvärt bra. Det är fem km och totalt tog det 41:56. Jag är imponerad!
Sen var det då dags att kuta hem igen, nerför! :D Satte av i ganska högt tempo, det var ju bara fem km - något som jag ständigt måste påminna mig själv om, jag har fastnat i nåt slags Marathon-tänk, och vill spara på krafterna. Nej nu var det full fart framåt som gällde! Alla på jobbet som sprang iFormloppet (Haningegymmet iForms eget lopp på fem km) hade gjort tider som låg runt min tid och bättre, och jag vet att två av dem aldrig springer, den ena går promenader och den andra cyklar ibland till jobbet, men de springer inte. Om jag inte minns fel så hade de båda sprungit på ca 34-37 minuter, och min bästa tid på fem km ligger nånstans på 38. Det får bara inte vara så! De "får" inte göra bättre tider än mig! De sa att det var en lättsprungen bana... Well, nerför nästan hela vägen hem måste ju slå deras lättlöpta bana med hästlängder! (Jag vet, inte 100% nerför - men nära nog)
Min första km gick på otroliga 5:53 Helt otroligt! Nästa km blev lite tyngre och lite uppförsbackar. Var kom de ifrån...? sen körde jag allt jag orkade, tänkte att jag får vila sen och det är bara 5 km. Ändå fick jag stanna och gå flera gånger för jag blev så trött... Till och med Lena, 67 år, är bättre än mig! Kom igen! Kämpade med att inte tappa steget, vilket jag märkt tendenser till när farten ökar, nu gick det bra. Sista biten på Gudöbroleden var tuff! Så nära, men ändå så långt bort!
Bara lite till, 500 meter är ingenting! Håll det här tempot! Spring till gubben där borta, det är nog 5km... osv. Fick gå lite i alla fall. Spring igen, snart i mål! Jag sprang, kämpade, kom i mål! Tiden blev 34:10!!!! Det var flera flera år sedan jag gjorde en så bra tid! Jag blev så otroligt glad! Men samtidigt, inte speciellt mycket bättre, eller faktiskt samma tid som de "sämsta" på jobbet gjorde.
Jag fick blodad tand, nu j*vlar ska jag bli bättre!
All planering, och att det gick bra, fick igång nånting gammalt i mig, jag känner igen mitt tänk igen, börjar få tillbaka löparhjärnan! Det här ska få bli en ny vana, varje tisdag ska jag springa till och från jobbet. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar