Tänk hur ofta jag har tänkt den tanken! Vad beror det på? Tappar jag steget däremellan, eller blir jag bättre och bättre? Jag kan inte svara på det, men det är kanske nåt mellanting.
Nu när jag sprang fokuserade jag på att springa, inte springa fort. Jag mäter alltid tiden, men jag väljer om jag räknar den eller inte. Jag tycker det är intressant att se om jag uppfattar min ansträngning som verkligheten är, eller om det känns tyngre eller bättre.
Jag sprang två varv runt vår "klick" av Vendelsö, vilket blev 5,5 km ca. Jag fick gå några gånger, tre tror jag, för att hämta krafter, men i övrigt gick det bra. Men det var lite tungt. Jag har tappat en hel del, känner jag. Men det gör inget, jag kommer igen.
Hyffsade tider, trots allt. På slutet kände jag att jag verkligen fick till mitt löpsteg! Fick ett skönt flyt, och jobbade med bålen och höften, som jag minns från förr. :D Hittade typ mitt Mara-steg. Det gäller bara att bygga upp nu.
Snittiden blev 7:52. Helt ok. Även om jag ständigt känner att jag bara börjar om hela tiden, så är jag i alla fall hel. Kände mig tacksam efter dagens pass, och var nöjd trots att jag fick gå några gånger. Mina tankar går till min vän Marie som just nu är skadad och inte kan springa, eller ens gå, just nu. Jag hoppas att du läker snabbt, och att vi återigen tar en runda! Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar