Jag var så trött redan när jag vaknade i torsdags, så jag bestämde redan på morgonen att jag skulle flytta min träningsdag till fredag.
Det stog intervaller på schemat, med uppvärmning mm. Så jag satte igång. Min uppvärmning går i långsamt tempo må jag säga, men jag kör på i alla fall. Sen var det intervaller på 500m styck i ganska snabbt tempo. Jag har kollat lite videos och läst lite mer om Pose-running, och mitt i intervallen kom jag på att jag ju måste luta mig lite framåt, så det testade jag. Inte så lätt på löpbandet må jag säga. Det gjorde att jag kunde springa lite fortare, så jag sprang för nära handtagsdelen först. Men när jag fick till det så kändes det så bra! Jag kände genast att jag fick ett lättare steg där jag inte förbrukade lika mycket energi. Tyvärr har jag inte riktigt muskulaturen för att hålla hela vägen, men det är bara en tidsfråga! :)
Det som händer är att man liksom "ramlar" framåt och det enda jag behövde tänka på var att få fram nästa fot. När jag får till det ordentligt så kommer det att spara massor med energi. Det var lättare att springa, men jag har inte än fått ordentligt med kondis, men det kommer. Både steget och kondisen är på väg att bli bra.
Trots intervaller och trötthet så gjorde jag 44,13 på 5 km. Jag kände mig trött och tog nog ut mig lite för mycket, men tanke på hur dålig kondition jag har, så jag nöjde mig med 6 km istället för de 8 som stog på schemat. Hade inte så mycket lutning på bandet heller som jag brukar, men tog en uppförsbacke när jag gick. :)
Avslutade med styrketräning, kunde ta i lite mer den här gången. Härligt!
När jag gick ifrån gymmet kände jag att jag faktiskt börjar gå "normalt" igen, i alla fall när jag tänker på det. Jag har en bit kvar med muskelträning, men jag är mer tillbaka till normalstadiet än jag varit sedan min "bäckenskada". Det känns så skönt att kunna gå "som det var tänkt att jag skulle gå". Jag tänkte för mig själv där i mörkret, att det här kommer jag ihåg, så här ska det kännas när man går. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar