Fick till en bra runda igår, det blev en jämn 7 kilometare. Första kilometren hade jag sällskap av Trym, min styvson som är 9 år. Det gick jättebra, men han tyckte det var jobbigt. Han sitter mest och spelar dataspel, så han har dålig kondis. Men vi tog det lugnt och det gick bra. Jag blev påmind om hur duktig jag själv har blivit. När jag började springa för ett tag sedan så orkade jag själv inte springa så långt, men nu går det faktiskt jättebra!
Efter en km kom Andreas och Alexandra och mötte upp och hämtade Trym, sen fortsatte jag på egen hand. Vilken befrielse det är att springa med GPS! Jag kan ”gena” utan att det betyder nåt, för sträckan räknas ändå, jag går inte efter karta längre. Och jag behöver inte i efterhand mäta upp hur långt jag har sprungit! Efter jubileumsmarathon så märkte jag att den visar fel km efter den uppmätta banan, så det blir lite kortare än i verkligheten, men det gör inget. Jag springer efter samma hela tiden, så det är ok.
Första kilometern gick långsamt, 8,11 min, men då var ju Trym med. Det var ändå ett bra starttempo, men nu ville jag öka lite.
Kilometer två började med en uppförsbacke, så tiden blev inte så bra med tanke på ansträngningen, 7,3 min, men ändå bra för att vara mig.
Kilometer tre gick bäst, 6,49 min.
Fyra km på 7,30
Fem km på 8,18. Återigen uppför, två olika ganska långa backar.
Sen försökte jag öka igen och fick 7,57 på sex km.
Sen blev jag trött och fick ont i fötterna, speciellt på grusvägen jag sprang på så sju km blev 8,23.
Total tid blev 54,38 minuter på sju km.
Grusvägen ner mot Drevan var ingen hit med barfotaskor… Allt kändes, men jag lär mig kanske att ”ta” det. Däremot blev jag attackerad av både flugor och myggor i skuggan som låg över vägen. Blä! Det kan jag inte vänja mig vid!
Jag blir först trött i fötterna, och får ont. Hur länge ska det vara så? Igår orkade jag trycka på och kände att jag löptränade, men det som gör att jag får bryta eller sakta ner är fötterna. Jag måste lägga in styrketräning för fossingarna helt enkelt. Men nu börjar jag i alla fall komma med i matchen, känner jag, och det är helt fantastiskt!
På slutet försökte jag öka, liksom spurta, men det gick inte så bra. Hade ont i fötterna, men kämpade på ändå. För några veckor sedan så hade jag inte kämpat på, utan stannat för att gå, så jag har ändå kommit långt. Och jag sprang hela sträckan! J Det verkar som min optimala tid att träna är precis före middagen, men det är inga lopp som går då… Jag måste få till det så att jag tränar på dagtid på helgen.
Jag har köpt en liten kettlebell, den är jättesöt! Den ska jag träna med idag, samt lite annan styrka. Imorn ska det bli ett backpass i Haningealpen! D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar