150208: orkar inte vara träningshindrad längre...!

Nu har jag haft ont i foten sedan 22/11 och vilat, alternativtränat och försökt göra planer för träning. Men vad jag än gör, och hur jag än gör så blir inte foten bra. Jag var och röntgade foten, men fick ändra tiden till kiropraktorn pga tidsbrist, så jag har inte fått nån återkoppling än.

Men om det nu inte spelar nån roll vad jag gör, så kan jag ju lika gärna testa att springa juh. Och det var ju ett så otroligt fint väder idag.
Jag har dessutom precis köpt en jättefin Vendelsö Collection-tröja. En kompis till mig säljer dem, och mössor, om ni är intresserade. Finns till dam och herr, och pojk och flik.

Jag funderade först på att åka skidor, men jag saknar löpningen, så det fick bli löpning idag.

 

Enligt min app skulle jag springa 15 km i ca 8 minuterstempo, men jag bestämde mig för 5 km och 10 minuterstempo.

Jag hade med mig Barack, och off we went. Tyvärr fick jag inga splits i appen, men första km gick på ca 8:30 och det gick bra, men lite för fort för idag. Fick lite ont i foten så jag gick några steg, och tyckte att det var ok, så jag sprang igen.

Km två gick på nästan 11 minuter, men jag hade ju stannat lite, så jag fortsatte i samma tempo, och  tredje km gick på 9:50, sådär ja.

Jag kunde inte riktigt öka farten, men försökte hålla ett bra steg. Det kändes lite i båda fötterna, men det var länge sedan jag sprang, så det var nog bara protesterande muskler.

Fjärde km gick även den på ca 10 minuter och allt kändes bra. Problemet med att springa skadad och försöka känna efter är att jag blir så målinriktad. Jag ställer in mig på ett pass, och att utföra passet så bra jag kan, efter hur jag har bestämt mig för att träna. Att känna efter är direkt kontraproduktivt, för då ger jag lätt upp. Så jag försöker istället bortse från kroppens små "hjälp- sluta!"-skrik, och bara fokusera på att komma i mål. Så att springa skadad innebär antingen att jag bestämmer mig för en kortare runda, med risk för att känna att jag hade mer att ge, eller en för lång runda och inse att jag måste bryta, och må dåligt över att jag inte tog mig runt.

Idag funderade jag över detta, och försökte känna efter hur foten mådde, samtidigt som jag sa till mig själv att foten var ok. På femte km kändes det bra, och jag hade krafter kvar, så jag ökade lite, men det straffade sig så jag fick sänka farten lite, men lite snabbare gick det. Pga alla bilar just då så missade jag min tid på femman, men sprang lite till.

 

Den totala tiden blev 50:34 på 5,44 km, och en snitt tid på 9:18. Det är godkänt.

 

Vädret var verkligen vackert idag, så jag tänkte ta lite bilder när jag var klar, men precis när jag satte mig på huk framför Barack, så dog luren! Bah!

Tog mig hem, och märkte då att jag nog hade lite ont i alla fall. Det gick bra att gå på framfoten, men om jag försökte gå med ett gå-steg så gjorde det ont runt och i hälen, som förut.

 

Jag skulle till en kompis sen, men fick be Andreas om skjuts, och sedan även hämtning. F*n! Hoppas det ger sig till imorn. I skrivandes stund är det bättre, men nu är jag ju hemma och behöver inte gå så mycket. Bara att hålla tummarna...

 

Dagen avslutades med en god middag med rotsaker och lövbiffsgryta i kokosmjölk.