Och fin tröja.
Här är jag med juvelen. Vad ska den heta?
Alexandra skulle med, men ville först bestämma hur vi skulle cykla, men jag hade redan bestämt hur jag ville åka, för jag ville bara testa cykeln, och känna på den och bli lite mer säker. Så hon blev lite sur. Jag lovade då henne att om hon ville stanna på vägen och plocka blommor, som hon ville, så kunde vi göra det. Det blev en hel del stopp...
Men vilken underbar cykel! Jag tog två till tre tramp utanför huset, och rullade ända bort till Gudöbroleden! Det var inte svårt att ta sig ur tramporna, men man måste tänka på det hela tiden. Det var inte heller svårt att starta igen. Det gick väldigt lätt att få upp fart, uppförsbackar kan jag nu garva åt. Jag fick bromsa i nerförsbacken så att jag inte åkte ikapp och förbi Alexandra.
Vilken skillnad mot min vita cykel! Jag tror inte jag kommer vilja cykla på den nånsin igen!
...stavningskontroll... Det blir inte alltid rätt, och ibland upptäcker man det lite för sent... Själv ska det stå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar